Ordet pomologi är bildat av det latinska pomum, äpple, och det
grekiska logos, lära. Pomologi omfattar läran om de odlade fruktsorterna.
Redan på 1600-talet var pomologin föremål för ivrig behandling
i tryckta verk i till exempel Frankrike och England.
Olof Eneroth, den svenska pomologins fader, utgav 1864-1866
Handbok i Svensk Pomologi, det första svenska verket i ämnet.
Äpplen utgör tyngdpunkten i boken men den upptar även päron, plommon,
körsbär, valnötter, kvitten, aprikoser, persikor, vindruvor, fikon
och olika slags bär. Eneroths banbrytande verk utkom på nytt med
början 1896 kraftigt utökad och bearbetad av den finska pomologen
Alexandra Smirnoff.
Den tredje personen som gjort ett stort avtryck i svensk pomologi
är Carl G. Dahl, professor vid lantbruksuniversitetet i
Alnarp. Han författade Svensk Pomologi, ett verk som utkom 1929
och upptog detaljerade beskrivningar av äpplen och päron odlade
i landet. Dahls pomologi utgavs på nytt 1943 i omarbetad upplaga.
Det skulle dröja till 1986 innan vi fick en ny svensk pomologi.
Då utkom Anton Nilsson, hortonom och elev till Carl G Dahl
med boken Våra äpplesorter. Anton Nilsson återkom 1989 med Våra
päron-, plommon- och körsbärssorter.
Hushållningssällskapen och de lokala fruktodlarföreningarna har
betytt mycket för svensk fruktodling. År 1900 bildades Sveriges
Pomologiska Förening (SPF) som snabbt fick många medlemmar i alla
samhällslager. Föreningen arbetade målinriktat för att öka medlemmarnas
och allmänhetens pomologiska kunnande. Ett viktigt redskap i detta
arbete var föreningens årsskrift med intressanta och läsvärda
artiklar. SPF ombildades 1966 till Riksförbundet Svensk Trädgård.
Ett av målen för Sveriges Pomologiska Sällskap är att fortsätta
sprida pomologiskt kunnande i de gamla pomologernas och SPF:s
anda.
